Född 1833-06-21 i Pålhult, Klippet, Rustorp, Västra Eneby sn (E).
Död 1916-04-30 i Karlsberg, Opphem, Tjärstad sn (E). Korpral, Livgrenadjär. |
Levnadsbeskrivning |
Levde i Karlsberg, Opphem, Tjärstad sn (E).
1833-06-21 föddes Sven Johan i Pålhult, Klippet, Rustorp i Västra Eneby sn. Han var son till torparen Sven Mårtensson och hans hustru Brita Cajsa Månsdotter i Björkhult under Dansbo. 1862-12-03 utflyttade Sven Johan från Hägerstad där han arbetade vid Bankersala, Torp till soldattorpet Önnetorpet under Önneborg,Tjärstad sn. 1863-04-06 Vigdes Sven Johan i Tjärstads kyrka med Anna Kristina "Stina" Andersdotter, dotter till bonden Anders Sunesson och hans hustru Catharina Larsdotter i Kisa. Vid brölloppet paraderade 12 knäktar från I 4 i Linköping och gav salut för brudparet. Sven Johan var korpral nr 101 vid I 4 i Linköpings, Kinds Kompani. Korpralen Sven Johan Svennson Önnert kan ej påträffas i Svea Livgardes husförhörslängder åren 1858-67, (A1.a:61-69) I Hägerstad vet dom säkert varifrån han utflyttade eller från landsarkivet i Vadstena. 1916-04-30 avled Sven Johan (söndag) kl.06.30 i sitt hem Karlsberg, Opphem och begravdes i familjegraven 1916-05-07på Tjärstads kyrkogård. Dödsannons:Tillkännagives att f.d Korpralen Sven Johan Önnerth lungt och stilla avled söndagen den 30-4-1916 kl. 06.30 f.m.i en ålder av 82 år och 10 månader och 9 dagar. Sörjd och saknad av maka, barn, barnbarn och barnbarns barn, övriga släktingar och många vänner. Karlsberg Den 01-05-1916. Anna Önnerth. Albertina och Karl. Oscar och Asta, Maria och August-Bernhard och Eugenia-Augusta och Johan-Karl och Amanda. Minnestalan Anna Maria Eklund, född Önnerth vid sin fars grav. 1/Nu han far till dödens gårdar. Där bland gråa minnesgårdar.Sorgens ängel stilla går, vi då följa med till graven.Här vid fällda vandringsstaven stå vi kring vår faders bår. Ljudet ifrån dödens klocka vill ur våra ögon tacka. Saknadens och minnets tår. 2/Dystert är i hemmet väna. Där i kärlek, han fick tjäna. Uti fridfull kamp och id, nu vår gamle far fått fara, Upp till himlens änglaskara, med vår Simeon ifred. Nu han far den sista färden, efter vandringen i världen. Gått från tidens sorg och strid. 3/Gott han verkat, redobogen öm sin smake, fader trogen. Ljuvlig bilden för oss står, här i minnets ljusa dagar. Viras tacksamhetens lagar, nu omkring vår faders bår. Här i klara middagsglansen, bindes enkla hågkomstkransen. Gjuter saknadens sin tår. 4/O,vad är dock människolivet, sorgemättat, smärtegivet, Mödosamt och allvarstungt, glädjestunder här nere. Om ej färre eller flera, när vårt hopp var starkt och ungt. O,de kunna aldrig mäkta, frid och ro till själen fläkta. Sorgset hjärta tungt. 5/Gamla moder som här gråter, torka tåren, en gång låter Guder höra jubelsång. Då man frälst ur syndabanden, ledd av den gode anden, löst ur tidens synd och tvång. Må vi alla där få mötas, ingen, ingen då bortstötes, efter arbetsdagen lång. 6/Sov nu sött i tysta mullen, vila ljuvt inunder kullen. Make, fader och morfar vår, tack för stunderna i livet. Tack för allt vad oss är givet, minnet därav återstår.Stunderna här nere ila, kanske snart att vi få vila. |